ANNA

Jag såg precis dokumentärfilmen "Happy". Ämnet lycka är otroligt intressant, och filmen tog upp en himla massa ny och spännande fakta. Om ni frågar mig så är sättet vi förhåller oss till lycka idag rätt konstigt. Majoriteten av alla människor på jorden påstår sig sträva efter att vara lyckliga, men i själva verket är vi nog många som letar efter det på helt fel ställe. Rykten har det att pengar bringar lycka. Eller åtminstone ökar chansen att vi skall kunna komma över det som sedan kommer göra oss lyckliga. Tyvärr finns det något som kallas habitueringseffekten, som innebär att vi snabbt vänjer oss vid våra materiella tillgångar och på så sätt aldrig någonsin kommer att kunna bevara den underbara känslan som uppstod det ögonblick vi öppnade applekartongen. Detta låter hårt, men tack å lov så fungerar vi på samma sätt när det kommer till livets små missöden. Studier har visat att efter ungefär tre månader så spelar det ingen större roll om du vann en miljon eller förlorade ett ben. Inom loppet av några månader återgår nämligen nivån av lycka till sitt "normala" läge, vilket ger dig som individ chansen att åter igen påverka hur lycklig du är. Det låter rätt löjligt när man säger det på det viset, men modern vetenskap kommer med allt fler bevis på att vi faktiskt har mer makt över vårt psykiska välbefinnande än vad man någonsin kunnat ana. Vårt största hinder i jakten på lycka är allt materiellt som gärna stjäl vår uppmärksamhet. Jag säger inte att vi skall sluta upp att konsumera (cold turkey!), men jag vill avsluta mitt inlägg med lite usefull eller useless (beroende på inställning) knowledge. 

 

1970 lanserades Bruttonationallycka (BNL) i Bhutan. Prioritet ett blev då inte längre att leverera stora BNP-siffror, utan istället valde man att i Buddhistisk anda se till befolkningens livskvalitet. Denna politik har lett till att Bhutan exempelvis vägrat bygga fler vattenkraftverk. De anser att de ekonomiska vinningarna inte kan ersätta den förlust det skulle innebära för folket om dessa natursköna områden skulle fyllas med dammar.

 

Jag förstår mycket väl att Bhutans politik inte är applicerbar i hela världen. Men tanken att det du redan har faktiskt kan vara mer värt än den bunt med pengar du erbjuds för att ge upp det, tycker jag är inspirerande. Och vem vet, kanske väljer någon visionär till politiker att snappa upp idén om Bruttonationallycka. I mina öron låter det i alla fall vettigt att stäva efter det jag verkligen vill ha, alltså lycka. Snarare än det jag tror jag vill ha; materiella ting.